Karin & Tuva !

Kategori: Tankar

tvåtusensexton

 2016 kommer att bli mitt år. Jag ska göra det till mitt år och det ska blir så jävla bra. 2016 kommer jag att må bra, jag kommer att vara stark både mentalt och fysikt. Jag kommer att satsa stenhårt på skolan och jag kommer att komma in på det gymnasiet jag vill, med god marginal. Jag ska ha en frisk häst som jag ska tävla ihop med och jag ska bara omge mig med riktigt bra vänner som bara vill väl.

Nu är det knappt en månad kvar av 2015 och jag längtar så mycket tills det är över. Jag ska rocka 2016 och det ska bli så sinnessjukt bra. Det året kommer jag att lämna grundskolan för gott och gymnasiet är precis runt hörnet. Jag älskar nystarter och ett nytt år är lika med en nystart, och ny skola och nya kompisar är lika med nystart, älskar! 2015 har inte vart mitt år för fem öre, eller jo jag har ju haft det ganska bra men samtidigt så det bara inte vart mitt år. 2016 är liksom det som gäller. Jag kommer starta den på världens bästa sätt tillsammans med min familj och mina goda vänner i värmen. Sen ska jag ta vara på varenda jäkla dag. 2016 kommer jag att fortsätta träna, jag ska få en kickass-snygg kropp och kommer bara leva livet.

Det är slutspurten på 9an i vår och nationella, sen är det över, grundskolan och högstadiet (läs helvetet) kommer vara över. Jag är så sinnessjukt taggad på gymnasiet där alla människor i ens klass och runt om en kommer att ha valt att gå där, de har valt att gå samma program som mig och det kan ju leda till att människorna klassen är mer lika en själv, man är på samma nivå liksom. För helt ärligt så har näst intill hela grundskolan vart ett helvete för mig. Med fem skolbyten i grundskoleryggsäcken ska det bli skönt att kasta iväg den långt åt helvete. Jag känner mig mer än redo att kasta mig in i gymnasiet som är den sista fasen innan studenteeeen. 

Under hela 2015 har även hästen min vart skadad till och från, men nu är hon hel igen och med lite extra hjälp av min tränare kommer vi att 2016 vara fit for fight och vara tillbaka på tävlingsbanan starkare och bättre än någonsin.

 

2016, du är välkommet

/Tuva

Bra flyt

Jag och Tuva gick och diskuterade igår hur otroligt bra vi har det egentligen. Vi är verkligen inne i en period i våra liv där vi bara har ett sjujäkla flyt hela tiden. Det kommer upp roliga grejer och händer bara bra saker hela tiden. Jag vet inte varför men just nu känns det som att det är för bra för att vara sant. Får man verkligen vara såhär lycklig? Kanske får man det. Men samtidigt är jag så rädd och orolig att det ska hända något hemskt snart och att min glädje bara ska försvinna. Nä, så ska man inte tänka.

Helt ärligt så tror jag faktiskt på karma. Har redan hunnit gjort en del misstag i mitt liv och det har ju inte direkt lett till någonting bra. Men om man bara ändrar lite på sig, skaffar en mer positiv inställning till livet och bara gör saker rätt så mår man dels mycket bättre, och man får så mycket positivt tillbaka. Behandla folk så som du själv vill bli behandlad. Rätt slitet ordspråk om jag får säga det själv, men så sant. Bara ta en stund och tänk efter. Är du nöjd med dig själv? Är du nöjd med dina vänner? Är du nöjd med ditt beteende? Om inte, byt ut dina vänner, ändra din inställning och ditt tankesätt. Bara ändra på det tills du är nöjd. Du kommer må så mycket bättre. Good vibes only. Jag vet hur svårt det är att tänka positiva banor när man är nere på botten, tro mig, been there done that. Men bara försök. Gör saker som du tycker är kul och umgås med dom som får dig att skratta. Vänner är till för att lyfta dig, inte för att trycka ner dig. 

Fan vad töntigt det låter egentligen. Men jag har ärligt kommit till den där punkten i livet nu, där jag bara mår. Jag mår så bra och jag är så nöjd med allt just nu. Jag har så himla fina vänner och så himla bra familj. Och jag vet verkligen vad som är rätt och fel, vem som är pålitlig och vem som är falsk och vem som betyder något och inte. Jag vet inte ens vart jag ville komma med det här inlägget. Men jag är bara så himla tacksam. /Karin

discokarren, karreking, knugenkarre

Haha en lite kul grej jag och karin kom på att man kan göra är att skriva sanningar om varandra, vi tänkte att det kunde vara lite kul att läsa så här kommer nio sanningar om karin:

- Att vara seriös är inte hennes grej. Karin kan nästan aldrig vara seriös och skämtar nästan alltid bort seriösa och viktiga situationer.

- 50% av hennes kläder är Peak, alltså jag överdriver inte. Det är inte ofta något på hennes outfit inte är av märket peak. 

- Karin är den roligaste människan jag känner, inte för att hon är bra på att dra skämt eller för att hon är  komiker utan för att hon bara är allmänt rolig. 9/1o gånger jag tittar på Karin börjar jag skratta för att hon bara är allmänt rolig och för att hon är så klumpig. 

- Karin är cp.

- Hon är så extremt kräsen när det gäller killar och nöjer sig aldrig. 

- Enligt karius är ett snyggt instagramfeed och antalet dagar man har på snapchat väldigt viktigt, då menar jag väldigt. 

- Musik-knug. 

- Väldigt bra på att driva privata instagrams och skriva födelsedags-rim.

- Karin es mi amiga favorita <3

/Tuva

Sad but true

Det finns en del grejer som jag verkligen kan störa mig på när jag läser en blogg och vissa grejer jag tycker är väldigt långtråkigt att läsa om, så jag tänkte faktiskt dela med mig av det. Här får ni fyra punkter om tråkiga bloggar haha. 

 

1. Bloggare som tar andras idéer jämt och ständigt! Tycker det är skittråkigt att på varje blogg man går in på så får man läsa om samma sak. Kom på något eget istället, det är så man får läsare och blir unik! Jag vet hur lätt det är att läsa en grej och sen råka skriva det när man själv ska skriva ett inlägg men försök iallafall att omformulera eller försök att skriva det på ett helt annat sätt, då ska du se att det bli mycket roligare!

2. Bloggar som uppdateras i perioder. Ibland kan det bli tufft att blogga, det vet jag själv, men bloggar som uppdateras bra och helt plötsligt dör och sen kommer tillbaka tröttnar man, eller iallafall jag på att läsa. Det är mycket roligare att läsa en blogg som uppdateras i ett jämnt flyt. Så heller två inlägg i veckan än 14 i veckan och sen massor med stora pauser mitt i allt. 

3. Tråkiga bilder! Det är ju hur tråkigt som helst med  bara massa snapchat-prints. Jag tycker jag är mycket roligare om man tar fram systemkameran (om man har någon) då och då och blandar upp med.  Sen är det ju alltid kul att få se lite bilder från dagen ibland (oftast från snapchat) men det finns en gräns!

4. En för ensidig blogg. En blogg som tex bara lägger ut massa outfits, eller en blogg som bara lägger ut massa tumblr-bilder, eller en blogg som bara skriver korta inlägg om hur dagen har varit, man vill ju läsa en blogg som har lite av varje!

 

Jag tycker faktiskt att våran blogg har en bra blandning av allt, vi har egna idéer som vi inte snor från alla andra, vi fina bilder enligt oss själva och vi skriver om typ allt, hästar, outfits, tankar, tips, mat, vad mer vill man läsa om liksom?

/Tuva

 

"Det där i Paris"

Det var mörkt ute, som det alltid brukar vara den här tiden på dygnet. Du var på jobb och jag var på väg till en fest.

Du var den pratsamma typen. Jag är inte en stor anhängare av pratsamma taxiförare, så jag satte en hörlur i ena örat för att signalera det. Att jag inte är en person som gillar att prata.

Men det registrerade inte du. Så vi pratade. Om vädret, om vinden. Det vanliga.

"Det där i Paris"

Du frågade om jag hade haft en trevlig fredag den trettonde.
"Ja, det var ju en fin dag. Om man bortser från det där som hände i Paris", mumlade jag.

Så konstigt att säga det på det sättet ändå: "Det där i Paris."

Som om det var detsamma som lite regn på en måndag, en skosula som gjorde ont eller en mattelektion jag verkligen inte såg fram emot. Sättet jag sa det på fick det att verka så oviktigt – och det insåg även jag.

"Ja, det där i Paris", svarade du. Nu pratade du inte så mycket längre. Du var inte etnisk norsk och kanske var du rädd för att jag var en av dem.

En av dem som tänker att det är ditt fel. Du som är på gott humör och kör en taxibil i Norge, du som gillar att snacka om vädret och hur långa Oslos gator är. Ditt fel.

Jag såg inte ditt ansikte, jag satt där bak och du där fram. Men din röst sprack. Du bad om ursäkt. Jag förstod inte riktigt vad som hände, men plötsligt pratade du inte längre.

Du grät.

Taxiföraren: Det där brukade vara mitt liv.

Herregud, tänkte jag. Hur kan han ta det som hände i Paris så personligt? Han måste verkligen ha ett stort hjärta. Då började han prata igen.

"Bomber och skjutningar. Rädsla varje dag. Det brukade vara mitt liv. Men nu är jag här och jag är glad. Jag skulle bara önska att alla var snälla mot varandra. Jag önskar verkligen det. Jag är så rädd."

Han fortsatte.

"Jag hade en kund innan som sa att det är sådana som jag som ligger bakom. Att jag borde åka tillbaka dit jag kom ifrån."

"Jag var rädd för att du också skulle säga det. Jag är rädd nästa kund ska säga det. Jag vill bara att alla ska vara snälla mot varandra. Jag är tacksam för att du inte säger det, men jag är rädd."

Hur gammal kan du ha varit? 24-25 år? Lite äldre än jag bara. Och här sitter du med tårar i ögonen.

  •  

     

    "Åk tillbaka dit du kom ifrån"


    Jag tänker på min väninna Tish. Min fina, starka väninna som inte heller hon är etnisk norsk. Hon är alltid stark och låter aldrig någon bryta ner henne. Men ändå så gråter hon när hon berättar om 22 juli. Hon gråter för att hon klandrades av flera norrmän efter det första terrordygnet.

    "Åk tillbaka dit du hör hemma". Men Norge är ju hennes hem, hon känner inte till något annat.

    Norge är "hem" för den här mannen med. 

    Det den här mannen flydde från beskylls han för att ligga bakom. Här – i världens tryggaste land. Det gör så ont.
      

    Vi kom fram dit jag skulle av. Jag betalar och du vänder dig om för första gången.

    Mörka, djupa ögon som kollar djupt in i mina blåa. Mina ögon som bara känt trygghet, dina ögon som jag bevittnat saker jag endast ser på nyheterna.

    Dina ögon som påbörjade livet i Palestina har på ett eller annat sätt hittat vägen rakt in i mina ögon. Dina ögon gråter för att du önskar att alla kunde vara snälla mot varandra.


    Jag vet inte vad jag ska säga, så jag säger "Jag hoppas du får en fin kväll, du är verkligen jättetrevlig".

    Du ler och säger "Tack detsamma, ta hand om dig själv". Mina ögon riktas mot festen. 

    Dina ögon riktas mot vägen och visar en liten rädsla för vad din nästa kund kommer säga.

    Kanske ber nästa person dig om att åka tillbaka dit du kom ifrån för att du inte är "tillräckligt bra" för oss?

    Jag kan egentligen bara säga det som du, kära taxiförare som jag mötte i går:

    Jag skulle önska alla kunde vara snälla mot varandra. Jag ska ta hand om mig själv. Och vi måste ta hand om varandra.

     

  • Den här texten hittade jag när jag skrollade genom Facebook igår. Jag tycker den är klockren och framhäver hur bra vi människor faktiskt är på att dra alla över en kant. Jag tycker det är hemskt hur man kan bli anklagad för något så himla hemskt bara för att man har en speciell hudfärg eller tror på en speciell sak. Jag hittade texten på en nyhetssida översatt till svenska men i själva verket kommer detta ifrån Sophie Elises blogg, en norsk bloggare. Så ta er tid kära vänner och läs igenom texten, det är värt att få en bild av hur hela världen drabbas, inte bara offer och inblandade. Att bli anklagad att ha gjort eller hjälpt till med något som detta är fan inte lätt att bara skaka av sig. 
  • /Tuva

Suktar efter kärleken, men för feg för att stanna

Kände verkligen igen mig i den här fina texten och kände mig tvungen att lägga ut den, det kan ju inte bara vara jag som känner såhär.

'' Man suktar efter kärleken, men så fort den tränger sig på skjuter man ifrån sig den. För rädd för att lämna ut sig själv. För rädd för att bli lämnad efter man har blottat hela sitt hjärta. Man vill ha honom där vid sin sida, samtidigt som det skrämmer en mer än någonting annat. 


För många killar, för många svek. Jag skakade min egen hand och lovade mig själv att aldrig vara den. Den som gav allt men fick noll tillbaka. I samma sekund begravde jag all värme och blev iskall. Sen kom han in i bilden och fick det att kännas som att han har varit med föralltid. Han har kommit närmre än vad någon annan på flera år har gjort. Perfekt på pappret, omtyckt och trygg. Inte den som sårar. Kanske är det just det som skrämmer mig mest. Att han kör utan spel, medan han är en pjäs i mitt. Han finns där på morgonen när jag vaknar. Men jag skulle lika gärna kunna dra när han har somnat. Fan. Jag kan inte fly ifrån honom. Han är för bra för det. Men jag är för feg för att stanna. ''  - Ellinor Löfgren

/Karin

 

Vart är världen påväg

Hej, kul att du kikade in här! Idag har vi bara tagit en massa bilder till bloggen och fixat massa med designen. Vad tycker ni om den? Vi är i alla fall fett taggade på detta och vi kommer försöka uppdatera så ofta som möjligt. Vi har faktiskt funderat på att starta en blogg tillsammans rätt länge och vi hoppas verkligen att det denna gång blir som vi tänkt oss. Idag skänker vi även en tanke till alla drabbade i Paris, så himla hemskt. Och vi får inte glömma alla andra katastrofer i världen just nu, snacka om att vi haft en stereotypis fredag den 13onde.